Aktuellt

Tillbaka

Läs veckans förbundspenna om jämlikhet inom idrotten skriven av sportchef Petra Stenman.

av Jeanette Harf den 27.04.2018
(läst av 1249 besökare)

Hoppet om en jämlik idrott

I min senaste förbundpenna skrev jag om jämställdhet inom idrotten. Nu tänkte jag dela med mig om några tankar kring jämlikhet inom idrotten.

Ordet jämlikhet betyder att alla ges samma möjligheter oavsett kön, etniskt ursprung, funktionsvariation, sexualitet, religion etc. Min önskan är att idrotten som en del av samhället, skulle erbjuda en jämlik fritidssysselsättning för alla barn.

Inom friidrotten i Finland kan vi ändå sträcka på oss lite, eftersom paraidrottarna inom friidrott tillhör samma förbund och paraidrottare även kan få idrottarlön. Men säkert finns det många grenar och många saker man kunde förbättra inom paraidrotten också.

Jag vill försöka greppa bilden av idrotten i Finland från gräsrotsnivån och genom barnens idrott inom föreningarna. Vi kan nästan dagligen läsa om hur barn rör på sig för lite och hur elitidrotten är i kris. Barn och ungdomar har dålig kondition och till på köpet kammar elitidrottarna hem för få medaljer i internationella stortävlingar. Fast de känns avlägsna varandra hänger de enligt mig nära ihop.

Undersökningar visar på att många internationella olympiska medaljörer har en bakgrund som utövare av flera idrottsgrenar, säkerligen också inom flera föreningar, än den gren idrottaren vunnit medaljerna i. Det betyder att om vi vill att våra barn skall röra på sig mera mångsidigt, måste vi aktivt bidra till att sänka tröskeln för att börja utöva idrott i ung ålder.

Här spelar idrottsföreningarna en nyckelroll. Enligt mig har föreningarna lämnats åt sitt öde i Finland, eller så har man inte insett vilken styrka de besitter. Föreningarna är det nästbästa stället att påverka barnens idrottsbeteende och skolan kanske den bästa, eftersom alla går i skola.

Det pratas mycket om mångsidig idrott för alla, men verkligheten är en helt annan. Man inser fakta varför bredden behövs, men ingen verkar våga ta steget ut. Många idrotter börjar bli så avancerade och inrutade i tidig ålder, så det är t.o.m. svårt, speciellt på större orter, att vara med i flera föreningar och utöva olika idrotter. Föreningarna värnar om sin egen verksamhet och t.o.m om framgångar redan i unga åldrar. Dessutom kan det vara alldeles för dyrt för många familjer att ha sina barn i flera föreningar eftersom vi inte har ett fungerande nationellt system för att hjälpa föreningarna att fånga upp den stora massan. I stället bidrar statsmakten till att göra idrotten mer ojämlik.

Föreningarna behöver stöd, ja till och med statligt stöd (vilken vild tanke!) för att kunna organisera sin verksamhet så att alla som vill, ekonomiskt har möjlighet att delta. Vissa sporter behöver utrymmen och då pratar vi om bl.a. hallhyror och om tränares löner samt organisering av verksamheten. I mina drömmar ser jag ett aktiveringsbidrag för föreningar med bra verksamhet, så att föreningen kan hålla ner kostnaderna.

Inom toppidrotten har vi inte råd att få med endast de som ”har råd” att idrotta eller de som kan ta sig till träningarna. Vi behöver få med de som har den bästa utvecklingspotentialen och även deras kompisar, för att vi skall få en blomstrande toppidrott.

Jag har inga svar på hur vi skall gå framåt, men önskar att de som har mycket att säga till om, skulle inse idrottens och framför allt föreningarnas styrka och potential. En frisk och lycklig medborgare som hör till en gemenskap är en investering för staten. Genom att mer aktivt stöda föreningarna kan vi motverka det som nu håller på att ske på många området i samhället - de som är mest utsatta erbjuds inte möjlighet att lyckas.

Petra Stenamn
Sportchef
Svenska Finlands Idrottsförbund

 FSI på Facebook

 

 FSI på Twitter

FSI på Instagram

FINLANDS SVENSKA IDROTT r.f.

Gjuterivägen 10
00380 Helsingfors
FINLAND

telefon: 0207309290 (växel)
e-post: info(AT)idrott.fi
FO-nummer: 0211087-9